Ett långpass i skogen är alltid roligare att ta tillsammans med vänner. Tycker jag. 

Igår var ett sånt härligt pass inbokat. Men på grund av värmen tänkte vi dra iväg kl8.00, trodde att det skulle kännas svalare så tidigt...

Pyttsan!

Det var kanske lite svalare under de två första kilometerna, men sen vibrerade hettan omkring oss.

Svetten rann om oss alla och stunderna då leden gick direkt under gassande sol var nästan outhärdliga.

Jag funderade stundvis på vem av oss som skulle tuppa av först...

När milen var passerad kändes det skönt att tänka att mer än halva vägen var avklarad. Jag bet ihop och kämpade på.

Andades stora djupa andetag och tänkte glada tankar. "Till nästa skugga, till nästa skugga."

Trots att vi valt en bra trailstig och trott att den skulle ge oss mestadels skugga, leddes vi förbi många åkrar och öppna passager. Där förvandlades vi likt zombier till tysta halvdöingar med tomma blickar.

"Till nästa skugga, till nästa skugga."

Precis då vi hade målgång i sikte kände jag att nu går det inte längre. Jag klarar inte ett steg till!!

Men i mål kom jag!

Sexton kilometer i vibrerande hetta är inget jag rekommenderar! Men vi klarade det!

//Kattis