Snörar på mig de nyinköpta löparskorna. De fina, färgglada skorna jag köpt i den riktiga löpbutiken, "art of running".

Jag känner hur lusten spritter inom mig. Jag vill ut! Jag vill riktigt studsa ut och skutta iväg!

För några dagar sedan, i söndags för att vara exakt, stretchade jag loss något i ryggen. Det riktigt small till och gav en hemsk värk. De första dagarna efter gjorde det ont bara att andas, eftersom svanken då rörde sig.

Men jag bestämde mig på tisdagen för att gå på känsla och tillät mig falla för viljan att sträcka ut och tänja lite lätt. Ställde mig helt enkelt och gjorde några långsamma solhälsningar, yogaövning, under ordentlig djupandning och kunde direkt efteråt känna en enorm lättnad och kraftigt ökad rörlighet i ryggen. Det var nästan magiskt skönt!

Efter den upptäckten ställde jag mig titt som tätt med raka ben och ryggen så långt framböjd jag bara kunde och lät ryggen sträcka ut tills jag kände att den mjuknade.

Plötsligt kom tillfället att införskaffa ett par nya löparskor. Ett par lite bättre än de billiga jag rännt omkring med de senaste åren. Och med dem kom så klart lusten att prova dem!

Så igår kväll tog jag hunden, de nya skorna och tog en raskrask kvällspromenad. Så raskt jag kunde utan att springa.

Vilket kändes otroligt skönt! Ryggen njöt av varje steg.

Och här är jag nu. Klädd för mer svettig löpning. Skorna lyser med sina vitaminpiggelina färger och musiken poppar i lurarna.

Nu ger jag mig ut för min skull. På min ryggs önskan...